Kreativitet är något som för det mesta påtalas som positivt. Men ska man ha en hög kreativ nivå så måste det också finnas en tillåtande kultur i organisationer och företag. Det är dessvärre just här man stöter på problemen. Den tillåtande attityden finns på väldigt få ställen. Ni har hört talas om "NIH - Not Invented Here", eller hur? Eller - du, det där har vi prövat förut, om man överhuvudtaget lyssnar på den som är ny och kommer med förslag som kan innebära förändring av något slag. Jag vill påstå att vi har en bra bit kvar tills den där riktiga öppenheten infinner sig i olika organisationer.
Sen har vi det klassiska att den som talar för mycket, har nya idéer eller kanske rent av har mage att komma med kritik, även om den är kosntruktiv - ganska snabbt förpassas ut i kylan. Får byta kontor, jobb och arbetsuppgifter, kanske får en ny chef. Det hela sker mycket subtilt. Personalchefen ler och berättar hur det kommer att bli. Så var den spiken spikad och det blir lugnt och fint igen, det dröjer tills någon vågar sticka upp nästa gång. De mest spännande människorna på företagen hittar man ofta på de där lite mer undanskymnda platserna av någon anledning. Det är ju egentligen de som borde vara med i ledningen, eftersom de har visioner och idéer. De skulle tas till vara innan kreativiteten går över i bitterhet.
Idag är många väldigt väl skolade i att ifrågasätta, vi lever verkligen mitt i ett kunskapssamhälle där man tycker att det vore helt naturligt för företag och organisationer att ta vara på allas drivkrafter. Att se till att det finns en dynamik i att ta vara på olika idéer. Inte så mycket fundera på varifrån de kommer utan på om det är en bra idé för företaget eller inte och hur man kan använda den. Då talar jag inte om att stoppa in människor i stora databaser där man kan slå på nyckelord utan på den dynamik som uppstår i mötet mellan människor. När den ena säger ett så ger det något annat hos en annan och så är dynamiken igång. Man hinner jobba också... Eller rättare sagt det är det man gör.
Riktigt kreativa människor ser ofta på tvärs och funderar inte så mycket över om de förmedlar sina tankar på rätt ställe i hierarkierna. Ofta blir de också väldigt entusiastiska, men också lika ofta tillbakahållna, av andra. Stopp, stopp - NIH.
Min vuxna son sa till mig senast igår. Mamma, för att få till en förändring i samhället och särskilt när det gäller att få in kvinnor på höga poster och se till att de verkligen får något att säga till om och inte bara är galjonsfigurer, så handlar det inte bara om att "skita i det blå skåpet", man måste spränga det i bitar. Förändra hela kulturen helt enkelt. Det tar tid. Jag är stolt över min sons insikter i detta ämne.
Läs också mer om whistleblowers, de som vågar säga ifrån och anta narrens roll eller barnets i historien om Kejsaren är naken. Det där civilkuraget som alla talar om men ingen vill ha, i alla fall inte allt för nära.
Kreativitet och civilkurage - det talas en del om det... Men...
Andra bloggar om: politik, kreativitet, tryggehet, samhälle, utveckling, tolerans, frihet, intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar