torsdagen den 10:e april 2014

Mobbarnas fula trynen sticker ut överallt...

Tidigare ansåg man att mobbaren var en antisocial stackare, en som var oförmögen att samverka med andra. Idag har man kommit fram till att det snarare är de som strategiskt och med skickligt beteende som blir mobbare. De gör det för att själva tillfredsställa sina behov av makt och dominans bland sina klasskamrater. Jag studerar främst barnens mobbningssituationer just nu, men är säker på att det går att jämföra med vuxnas beteende också. Det kanske rent av är så att de som är vuxna och mobbar andra idag helt enkelt inte blivit riktigt vuxna själva.  Det är just dominansen och makten och kontrollen som är det framträdande för den ledande mobbaren som alltid måste ha en grupp omkring sig som hejar på och tillåter att det sker...

Det talas också ofta om att den mobbade alltid är en svagare person. Så är inte alltid fallet från början. Det kan mycket väl vara en jämnstark eller starkare individ som på något sätt anses som konkurrent som blir ansatt och med tiden bryts ner av den exkludering och utsatthet som blir resultatet av en längre tids mobbande. Den mobbade får en låg status i gruppen över tid och vem vill stödja en sådan? Man vill vara populär, eller hur? Se upp till den som vill bli beundrad. Och ve den som stör ordningen. Dessutom finns risken att man själv kan bli utsatt om man stöttar den som har lägre rang än mobbaren.

Ofta finns det ingrodda normer, det sitter i väggarna på något sätt, i grupper som fungerar så här och ett sätt kan faktiskt vara att bryta upp gruppen och formera om den så ofta så att inget hinner fastna i väggarna. Då blir även mobbaren osäker. Publiken försvinner.

Många barn känner sig osäkra i skolan och är rädda till och med, många vuxna mår dåligt på jobbet och hänvisar ofta till social utsatthet och mobbning som skäl till detta. De blir marginaliserade, ignorerade och utstötta. Den som aldrig stött på problemet menar att det inte ens förekommer och tyker rent av att det är larvigt att ens prata om mobbning.

Jag tror att det är svårt att komma åt det här problemet på grund av att det verkligen finns människor som njuter av att förstöra för andra, kanske för att de tror/tycker att de själva får fördelar av det. Men samtidigt är det en så pass viktig uppgift att man inte kan eller ska igonerera den. Mobbning är inte samma sak som att man är tillfälligt oense med någon utan det handlar om att utsätta enskild person för kränkningar och elakheter under längre period. Det är allvarligt för det kan få sådana fruktansvärda konsekvenser.

Ju mer jag läser om detta område desto mer inser jag hur viktigt det är att ta itu med saken. Det går kanske inte att fixa alla problem men kan man ställa tillrätta för några så är det en storvinst. Vare sig barn eller vuxna ska känna sig utstötta. Sen passar inte alla ihop och då ska kanske relationen avslutas, men det måste ske innan allt för stor skada är skedd. Där har personer som förstår det som sker en hel del att göra. Både i skolor och i andra typer av organisationer.

Läs gärna boken Utstött - en bok om mobbning. Den handlar i huvudsak om problemen i skolan, men är ganska lätt översatt till vuxnas mobbningssituationer också.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredagen den 4:e april 2014

Är det nytt parti man ska starta kanske...

Det har startats fler än 60 nya partier inför det kommande valet. Det är helt enormt egentligen. Men det säger också något om befintliga partier. Medlemsskarorna minskar i rask takt och politiskt intresserade tappar intresset när det flöjlas hit och dit. För de flesta som engagerar sig i politiskt arbete gör det utifrån någons slags ideologisk grund och är beredd att slåss för just den. Att vara med och påverka är en annan anledning förstås.

I Dagens Samhälle (nr13-2014) ser vi uppslaget med rubriken UTFRYSTA - NU STARTAR DE EGET TILL VALET. Många av de engagerade finner inte möjligheter eller får inte chansen att driva politik så de struntar i partiet och kör eget. I artiklen intervjuas statsvetaren Gissur Erlingsson som menar att det finns grogrund för lokala outsiders. Identifiktionen med partier minskar stadigt, det ser man inte minst på det sjunkande medlemsantalet. Många delar sina röster på olika partier i de tre valen till riksdag, landsting och kommun. En av de utfrysta i Dagens Samhälleartikeln är Else Ammor, hon blev på ett fult sätt bortplockad från sitt förtroendeuppdrag som socialnämndens ordförande mitt under mandatperioden. Nu ger hon inte upp alls utan startar eget parti i stället - Sundsvallspartiet. Det är så att människor med drivkraft sätter sig inte bara ner och finner sig. De tar saken i egna händer. Det är egentligen sorgligt att det ska behöva bli så.

Skulle det kunna vara annorlunda? Ja förmodligen om det vore så att partierna kunde organisera sig och skapa utrymme för alla engagerade på ett bättre sätt. Som det är idag så fryser man ut kompetenta människor med politisk kapacitet och satsar på en konformitet som bara uppskattas internt av dem som ingår i den inre kretsen. Jag tror att det är mycket olyckligt för moderaterna som parti, jag skriver moderaterna här eftersom det är för dem jag verkar/verkat. Men det förekommer i alla politiska partier det läser vi om allt som oftast.

Det samlas 2800 moderater i Göteborg för att lägga en grund inför valet. Det är många det. Jag brukar vara inbjuden till dessa möten men i år blev jag avvisad eftersom bloggare inte räknas som några viktiga mediapersoner att ha med i valrörelsen detta supervalår. Det var bara att ställa sig i kön och gå via sin förening som alla andra. Det känns mycket konstigt och snopet efter alla år jag hängivet som moderat drivit opinion och  deliberativa samtal som når ut till tusentals människor varje dag via de sociala medierna. För moderaterna, inte emot. Så nog känner jag mig också lite utfryst det går inte att komma ifrån. Tyvärr går det att räkna fler än fingrarna räcker till som hamnat i liknande situationer. Jag tror att moderaterna som parti skulle tjäna på att vara inkluderande istället för exkluderande på personnivå. Om alla ska med så måste man förstå att det finns att göra för alla. Inte en kotte borde kunna avvaras. Det måste ske från övergripande organisatorisk nivå. Det puttrar ute i landet och det är inte bara av glädje och framtidshopp.

Starta eget parti - ja kanske det. Eller gå med i något av dem? Alltså - drygt 60 nya partier har startats inför detta val. Det säger en del om hur partierna misslyckats med att engagera engagerade människor, eller hur?

Jag vill ha en borgerlig regering men också en kanal att arbeta igenom... just nu finns inte den. Man blir som en haj i ett akvarium på något sätt. Självklart kan man dra sig tillbaka och vara tyst om man blir ställd åt sidan, vinka och le. Man bör kanske rent av göra det för att det ska vara lugn och ro för andra.

Men blir det någon förbättring då? Nej...

Bäst att jag påpekar att jag inte kollektivt vill bestraffa alla mina trevliga M-kompisar. Det är mer konstaterande av en saksituation det här. Jag vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister. Verkligen. Men allt det andra som pågår.

(intressant)



AB

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdagen den 1:e april 2014

Fotbollsarenorna är platsen - gängbildningen är problemet...

Man kan inte tänka tanken ut egentligen att någon ska bli ihjälslgen för att denne velat titta på en fotbollsmatch. Det går inte att tag i det. Ändå har det nu hänt. Det är helt ofattbart. En omgivning i chock. Fotbollsklubbarna får bära skammen. Hur kan de locka till sig denna svans av våldsbengna människor undrar omgivningen. Det är lite som vanligt - skulden ligger alltid hos den andre eller den tredje till och med. Men fotbollsfester är en plats att mötas på för att få utlopp för annat. Det kunde varit något annat.

Ingen kan väl tro att alla fotbollsklubbar är skyldiga till att det bildas gäng som bara vill förstöra och ställa till det för alla som vill kolla på fotbollsmatcher? Eller att polisen tycker att den skojigaste delen i arbetet är att få slåss med fotbollshuliganer. Att just fotboll valts ut kan vara mer en slump från början än en tanke. Fotbollsmatcher är ett ställe, en plats där många samlas och möjligheterna att få vara med och bråka, slåss, kasta eldgrejer och annat är stora. Det blir rubriker, det blir uppståndelse med mera och framfrallt är det spänning för den som söker den. Tanken att många helt oskyldiga samlats där har nog inte föresvävat dem som är där i annan avsikt än att just heja på sitt eget lag i fotboll. De som vill bråka. Media håsar upp det hela genom att visa bilder på brinnande läktare i TV, ger bra bilder och skakar om. Under gårdagens (31 mars 2014) match på Friends Arena i Solna så fick jag ett meddelande från två som var där - det var nog falskt alarm i media det där, för de hade inget sett. Därmed inte sagt att det som sker inte är förfärligt.

I någon mening kan man nog säga att huliganerna har annekterat fotbollen. Som sin plats att vara på. Det är synd och det är inte fotbollsklubbarnas fel. Det hela blir som en utveckling av Röda och Vita Rosen, leken som Astrid Lindgren skrev om. Det är grupp mot grupp. I det här fallet har det tagit sig helt galna proportioner och det alldeles för långt upp i åldrarna. Blir folk inte vuxna numera.

Så varför tar man inte tag i problemet där det hör hemma? I gängen, i gängbildningen. Där finns hemligheten. Där finns oskrivna regler, kompisskap, social omgivning att anpassa sig till, grupptryck, "alla slåss", behov av bekräftelse med mer.

Det finns säkert en hel del "synd om" bland huliganerna som man kan förklara beteendet. Men det de ställer till är oacceptabelt. Fullständigt oacceptabelt.

Låt oss någonstans hoppas att det blev en tankeställare att en person behövde sätta livet till för denna otroliga agressivitet som härjar i dessa gäng. Att det nu kan bli ett stopp. En kille har i alla fall frivilligt och själv anmält sin inblandning till polisen. Det är alltid något.

Det är dessvärre inte bara inom fotbollens sfär man ser gängbråk, det finns lite varstans och av allehanda skäl. Det är dags att sätta ner foten nu och inte ge fotbollsklubbarna det ansvaret att ta itu med saken, för det leder säkerligen till att det blir dem gängilskan riktas mot i fortsättningen och så har vi nya konstellationer som står i motsättning mot varandra. Beteendevetare, jurister, politiker och andra behöver arbeta med detta över de gränser som finns. Inte bara utreda utan handla också.

Boktips: Våldets regler - Sara Uhnoo. Handlar om ungdomars egen syn på våldet. Den kan läsas ur ett vuxet gängperspektiv också.

Ett tillägg här. Jag är övertygad om att det arbetas på många olika ställen och hårt med att få bukt med dessa problem. Det är inte helt okomplicerat.

Läs också Per Svensson


(intressant)



Aftonbladet , SvD
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndagen den 31:e mars 2014

Kärlek på jobbet - det går inte...

Kommunikationschefen på Försäkringskassan slutar sin nu sin tjänst, han anser sig vara utsatt för folkdomstolen i frågan. Ja kanske är det så men det var väl ändå väntat. Det var nog klokt gjort av honom. Det fövånar mig ofta att människor med höga befattningar som i sig borde kräva en och annan insikt begår den här typen av misstag. I en kommun uppstod en liknande situation och när chefen ville göra något åt saken och dela på de tu så fick vederbörande själv sparken och ett avgångsvederlag med ett par miljoner. 

Att möta någon på arbetsplatsen är inte ovanligt, det är till och med den vanligaste platsen att mötas på. Konstigt vore det annars så mycket tid som man i allmänhet är på där och många gånger har man också gemensamma värdegrunder också. Kärleken kan slå ner som en bomb, det är alltid trevligt och bara att gratulera. Men hur ska man hantera det på arbetsplatsen? Det beror nog på. Om en chef och en underställd inleder en seriös relation så ställer det till problem. För andra. Då gäller det att hantera saken på rätt sätt. Det är lika illa om det är två chefer som sitter i samma ledningsgrupp till exempel. På stora organisationer brukar man kunna hantera det hela genom att personerna flyttas långt ifrån varandra för att inget gnissel eller beroendesituation ska uppstå.

Många gånger så tror man kanske att det går att handskas med problemen, men förr eller senare uppstår det situationer som inte kan skötas av personer som har nära relationer. Det handlar inte bara om kärleksrelationer utan också om alltför nära vänskap - om det är så att det handlar om att favorisera. Ge högre löner, snabbare karriärstege eller annat gynnande. Det skapar oro i övriga organisationen. Man kan också hamna i olika jävsituationer.

Höga chefer bör undvika starka relationer med enskilda på jobbet. Lättast är förstås att om situationen uppstår så slutar den ena. På många arbetsplatser är kärleksrelationer oönskade i synnerhet när det gäller chef och underordnad. Tänker man efter bara lite så är det lätt att förstå.

Att som chef ha gullegrisar på jobbet är också ett problem. Hur vuxna vi än vill vara så finns det alltid missnöje när andra favoriseras. Det skapar avundsjuka, tar ifrån gruppen arbetsmoralen. Kan han/hon så kan jag minsann också tänker de andra. Det är lätt när man är ung och ny och oerfaren chef att göra misstaget att koppla vissa närmare sig än andra och skapa kotterier. Man behöver stödet och det är lätt att falla för frestelsen att utse en kompis på jobbet. Man bör i stället i möjligaste mån skaffa en stödperson utanför den grupp man själv ska leda. Definitivt inte utse en underställd till kompis. Det uppstår alltid problem med en sådan relation. Tidningen Kollega har en intressant artikel om just detta i sitt senaste nummer, sidan 54.

På arbetet ska det gå proffsigt till, inte som i vanliga kompisklubben. Visst kan man vara vänner, det är kanske rent av en förutsättning för att kunna jobba ihop. Men man kan inte på jobbet sitta med huvudena tätt ihop och vända ryggen till övriga i rummet och småtissla. Det går inte för sig. Det skapar konflikter med de andra. Som chef/ledare har man ett ansvar att behandla alla lika. Särställer man en person så kan denne hamna i onåd hos de andra. Alla dessa relationer tar mycket tid från det viktiga - att jobba och driva verksamheten fram mot uppsatta mål...

Jo då jag träffade min man på jobbet som många andra. Men vi slutade båda på den arbetsplatsen och levde våra liv på andra platser. Det har gått utmärkt.

Lite mer:

Expressen
Jobbkällan
Chef






måndagen den 24:e mars 2014

Betyg - vad betyder det egentligen...

Ordet betyg är som ett rött skynke för många. Det ska istället vara måluppfyllelse. Förlåt en enkel fråga. Var i ligger egentligen skillnaden? Skolan handlar om att ungarna ska lära sig vissa saker. Eller hur? Kunskapsnivån måste kolals på något sätt.

Det hela handlar om definitioner, mening och innebörd i begrepp som egentligen är samma sak. Det är alltså mer en intellektuell (nåja) kamp om meningen. Teknokrati och politisk pajkastning.

Betyg eller måluppfyllelse - spelar det någon roll? Det viktiga är att ungarna lär sig, att lärarna är duktiga och inspirerande. Vissa är bättre och andra är sämre och det skiftar mellan olika områden. Det är faktiskt också så världen ser ut för övrigt. Vi är olika.

Kunskapen om hur man lär ut är viktig men det är också också hur man lär in. Indelningen i åldersgrupperär inte bara av godo, man måste också se mer till individens förutsättningar och det gäller för både mycket duktiga och mindre duktiga elever. I Haninge kommun verkar man ha funderat till på hur ungar ska klara sig bra i skolan, och dessutom lyckats riktigt bra. Detta ska jag absolut börja driva i min egen kommun.

Att barn skulle må dåligt av kunskap tror jag inte riktigt på, men däremot att de ska behöva vara vuxna så tidigt och ta en massa ansvar som de inte borde ha. Det mår de inte bra av. Professor Matti Bergström har en poäng när han menar att skolan trycker på ungarna mer än de borde behöva, men jag skulle nog vilja säga att föräldrarna är än värre här. Skolan försöker bara att göra vad den alltid har gjort, lära ungarna att läsa, räkna och skriva. Och sedan kontrollera att de kan det.

Betyg, eller måluppfyllelse - vad är skillnaden? Tänk efter nu istället för att slå mig i huvudet.

När barn kan mer än man själv blir det kul. Detta hände i helgen. Motordriven extramadrass skulle blåsas upp. Ingen manual var med förstås, men in med stickkontakten i uttaget snabbt och lätt. Brum brum...

- Du ska skruva den där knappen åt andra hållet annars brinner motorn säger 8-åringen.
- Va, hur vet du det svarar den vuxne.
- Nisse har en sån...

OK - tack, utan den kunskapen hade madrassen förstörts. Man ska lyssna på barnen. Både hemma och i skolan. Zone of proximate Development (ZPD)...






Fritt tänkande...

Det var häromdagen som jag skrev dit Fritt tänkande i min bloggbeskrivning, det kändes lite berfriande faktiskt. Fritt tänkande har jag iofs alltid varit och kommer förmodligen att förbli också. Svårt att tänka mig något annat. En fri själ i en fri kropp. Det är ett slags bastillstånd här.

Däremot inte sagt att fri är det samma som att göra tvärtemot andra hela tiden. Det är liksom inte ett självändamål precis. Att alltid tycka tvärtom. Nej det är till och med ganska barnsligt.

Däremot är det skönt att befria sig själv från oket att försöka vara någorlunda poltiskt korrekt i alla sammanhang. Det är man ändå kan man väl säga om man inte har för avsikt just att säga emot hela tiden. Är manmed i någon sammanslutning så är man det för att man i någon mån är överens, i alla fall i det stora. Sen finns det detaljer man kan ha avvikande avsikt om, då får man säga ifrån. Så enkelt egentligen. Men det är inte alltid så. För att uttrycka en egen tanke kräver också ett utrymme. Att det finns tillit i sammanhanget, att det är tillåtet. Så är det långt i från alltid...

Alla människor borde få vara fria att uttrycka tankar och ideer och känslor...
Så är det inte överallt. I Sverige är det väldig mycket så om man jämför med en del andra länder, men ändå är vi inte nöjda. Ty tendenserna att styra och ställa över andra finns också här.

#blogg100

lördagen den 22:e mars 2014

Lögnen - så förvirrande...


Förvisso så ser vi alla tillvaron utifrån vår egen sanning alltså den kunskap och den erfarnehet vi själva har om världen helt enkelt, och den kan skilja sig mellan olika människor. Gör det nästan alltid.

Men ibland handlar det om rena lögner, att någon hittar på eller avstår från att berätta om saker som de vet skulle ställa dem i dålig dager. Vissa människor har svårt med sanningen, de är rent av rädda för den och konstruerar sin verklighet genom att försköna den på olika sätt. De vrider och vänder på för att ge sig själva fördel. Innerst inne så vet de nog att de är ute på hal is. Men allt gäller för att inte tappa ansiktet. Halvlögner, omvända påståenden blir vardag. Som regel kan de inte svara på en enda fråga av logisk natur. Det finns ett problem för dessa personligheter, omgivningen består inte av idioter, så de blir nästan alltid avslöjade. Många hänger med och låtsas att det är sant förstås, för att de inte vill vara med i bråk. De kanske har fördelar som de inte vill bli av med. Eller så erbjuds de fördmåner för att hålla sig lugna. Det håller oftast bara till begränsad del. I längden brukar sanningen komma fram.

Men vad är en lögnare egentligen? Det finns olika sorters lögner. Den vita lögnen används ofta för att man vill att den man talar med ska känna sig mindre ledsen, trots att man vet att det är katastrofläge så försöker man trösta. En annan sorts lögn är bluffen, där man försöker lura mottagaren till att tro att något är på ett visst sätt helt enkelt fastän man vet att det inte är så. Den stora lögnen eller propagandan finns ofta i politiken. Hitler var en framstående lögnare i den genren. Syftet var inte att informera utan att påverka. Saklighet saknas ofta och innehållet är ofta medvetet falskt. Vilka medel som helst används för att få den egna viljan igenom. Det är synnerligen obehagligt. Dessvärre så är det ganska vanligt. Den manipulerande lögnen sysslar ofta psykopatiskt lagda människor med.

"Lögn, manipulationens grund, är psykopatens vardagliga verktyg och den kan återanvändas utan blygsel eller skamkänsla. Blir lögnen avslöjad är alltid felet andras eller på sin höjd ett minnesfel. Följdlögn blir oftast trodd då den utsägs med all den charm och övertygelse som psykopaten har. Samvete och ånger som styr andra människor saknas ofta helt hos psykopaten, i stället används andras samvetsömhet för att styra andra mot sina egna mål och syften. Andra är verktyg för psykopatens verksamhet."

Wikipedia kan man läsa om makthavares propaganda: "... Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål. Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren..."

I de sociala mediernas tidevarv blir det allt svårare att komma undan med sina lögner, det är alltid någon ser och ertappar. Det ställer förstås till problem för den som har något att dölja.
Vem ljuger? Kanske att vi alla gör det ibland av olika anledningar. Det kan handla om makt på olika nivåer. Att vilja underlätta för sig själv att slippa obehag kanske. Vissa människor ljuger mer än andra. Det kan vara ett sätt att få ro, att slippa obehag. Man ska ha klart för sig att en lögn behöver inte vara det för den som uttalar den eftersom det väl kan kan representera vederbörandes sanning. Vi ser och betraktar världen utifrån vår egen vinkel. Så är det.

Visst är det lättare att betrakta världen i svart och vitt, då kan man ju välja vad man ska ta ställning till och behöver inte fundera mera sedan. Men är det inte just funderandet vi behöver. När det gäller att rädda någon som håller på och drunknar så måste man ta ställning direkt. Men annars så behövs tänkandet. Brist på eftertanke ställer till det väldigt mycket. Väldigt mycket.

Jag tror på sanningen även om den kan vara obehaglig så går det över. Lögnen däremot måste man leva med framöver och vakta sin tunga så att man inte försäger sig. Det är enklare med sanningen också på grund av att man inte behöver försöka komma ihåg vad man sagt.

(intressant)

#blogg100

Kreativitet o civilkurage inte alltid välkommet...

Kreativitet är något som för det mesta påtalas som positivt. Men ska man ha en hög kreativ nivå så måste det också finnas en tillåtande kultur i organisationer och företag. Det är dessvärre just här man stöter på problemen. Den tillåtande attityden finns på väldigt få ställen. Ni har hört talas om "NIH - Not Invented Here", eller hur? Eller - du, det där har vi prövat förut, om man överhuvudtaget lyssnar på den som är ny och kommer med förslag som kan innebära förändring av något slag. Jag vill påstå att vi har en bra bit kvar tills den där riktiga öppenheten infinner sig i olika organisationer.


Sen har vi det klassiska att den som talar för mycket, har nya idéer eller kanske rent av har mage att komma med kritik, även om den är kosntruktiv - ganska snabbt förpassas ut i kylan. Får byta kontor, jobb och arbetsuppgifter, kanske får en ny chef. Det hela sker mycket subtilt. Personalchefen ler och berättar hur det kommer att bli. Så var den spiken spikad och det blir lugnt och fint igen, det dröjer tills någon vågar sticka upp nästa gång. De mest spännande människorna på företagen hittar man ofta på de där lite mer undanskymnda platserna av någon anledning. Det är ju egentligen de som borde vara med i ledningen, eftersom de har visioner och idéer. De skulle tas till vara innan kreativiteten går över i bitterhet.

Idag är många väldigt väl skolade i att ifrågasätta, vi lever verkligen mitt i ett kunskapssamhälle där man tycker att det vore helt naturligt för företag och organisationer att ta vara på allas drivkrafter. Att se till att det finns en dynamik i att ta vara på olika idéer. Inte så mycket fundera på varifrån de kommer utan på om det är en bra idé för företaget eller inte och hur man kan använda den. Då talar jag inte om att stoppa in människor i stora databaser där man kan slå på nyckelord utan på den dynamik som uppstår i mötet mellan människor. När den ena säger ett så ger det något annat hos en annan och så är dynamiken igång. Man hinner jobba också... Eller rättare sagt det är det man gör.

Riktigt kreativa människor ser ofta på tvärs och funderar inte så mycket över om de förmedlar sina tankar på rätt ställe i hierarkierna. Ofta blir de också väldigt entusiastiska, men också lika ofta tillbakahållna, av andra. Stopp, stopp - NIH.

Min vuxna son sa till mig senast igår. Mamma, för att få till en förändring i samhället och särskilt när det gäller att få in kvinnor på höga poster och se till att de verkligen får något att säga till om och inte bara är galjonsfigurer, så handlar det inte bara om att "skita i det blå skåpet", man måste spränga det i bitar. Förändra hela kulturen helt enkelt. Det tar tid. Jag är stolt över min sons insikter i detta ämne.

Läs också mer om whistleblowers, de som vågar säga ifrån och anta narrens roll eller barnets i historien om Kejsaren är naken. Det där civilkuraget som alla talar om men ingen vill ha, i alla fall inte allt för nära. 

Kreativitet och civilkurage - det talas en del om det... Men...



Andra bloggar om: 

fredagen den 21:e mars 2014

Rationalitet och människan och HR ...



Jag fann ett synnerligen intressant blogginlägg som handlar om HR och synen på människan. Det är erfarne personalvetaren Magnus Dalsvall som skrivit om att se människan. Jag tänker att människan är mer än en siffra, mer än en ålder, mer än statistik, mer än lönegrad, mer än en titel... 

Detta fick mig att fundera i banor kring rationaliteten i samhället och en text jag skrev om detta 2009. Tillägg: Alltså jag har gjort ett referat på en bok...

Men först läser ni Magnus Dalsvalls blogg här


måndagen den 24:e augusti 2009


Det är alltid intressant att studera när två grupper står emot varandra och pratar om som det tycks olika saker även om det handlar om samma, på ytan i alla fall. Hur som helst, jag började fundera på det här med rationalitet och plockar i hyllan och hittar boken Organisationens rationalitet – Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser skriven av Owe Johansson som arbetar som universitetslektor i företagsekonomi på Örebro Universitet.

Han funderar i sin bok kring innebörden av begreppen rationalitet och rationell organisation som han anser vara en angelägen fråga att studera och det kan man hålla med om. Boken är därför inte skriven på någons uppdrag utan handlar mer om Johanssons intresse för att ämnet kommer upp på agendan. Jag tycker att det är högaktuellt nu när vi behöver en förklaring till hur vissa politiska beslut har fattats.

Fem antaganden

Johanssons studie präglas av fem antaganden. Det första, det moderna projektet återstår fortfarande att färdigställa eftersom det mänskliga förnuftets möjligheter att skapa goda livsbetingelser långtifrån är kartlagda. För det andra - vi bör kritisera det moderna projektets inriktning hittills, eftersom det inte tagit tillvara på de möjligheter som finns för det mänskliga förnuftet. För det tredje, menar han vidare att ett centralt problem för det moderna samhället är att vi, som nämnts ovan, ofta förknippar rationaliteten med de produkter och metoder vi använder för att exempelvis vinstmaximera i företag. För det fjärde, är det att individen intellektuellt använder sig av tänkande och förståelse för att ta ställning till problem med förnuftsskäl som är det rationella. Det femte, rationalitet som det beskrivs ovan behöver försvaras och talas för.Johansson är i sin bok kritisk till den instrumentella synen på rationalitetsbegreppet som vi oftast använder i dagens samhälle. Den rationalitet som huvudsakligen handlar om att man styrs av i förväg systematiskt utarbetade regler, normer och andra styrmedel för bl a lönsamhet, produktivitet och effektivitet i företag och andra organisationer, snarare än att det handlar om människans egen förmåga att tänka och resonera.

Vad innebär det då att resonera rationellt

Johansson hänvisar till Habermas giltighetsanspråk i en språkhandling, som säger att det finns fyra kriterier som gäller för att ett resonemang ska vara rationellt. 1) Strävan efter teoretisk förståelse, vilket innebär att det som uttalas måste vara språkligt begripligt. 2) Strävan efter redogörelse och artikulering, 3) ett prövande förhållningssätt, 4) Resonemangets interna konsekvens.

Vad säger ordboken

Om man slår upp ordet rationalisera i synonymordboken (Palmér, 1983) så står det: (Bl a) (praktiskt) omorganisera, systematisera, förenkla, effektivisera.Emedan det för ordet rationell står: förnuftsenlig, förståndsenlig, förnuftsbestämd, förståndsmässig, förnuftig (t ordnad), logisk (t grundad), byggd på logiken; (mål)medveten, metodisk; vetenskaplig; praktisk, väl planerad 1, planlagd, (ibl.) förenklad, jfr ändamålsenlig

Synen på rationalitet

Det är inte i första hand rationaliteten i sig som är i fokus här utan ”synen på rationalitet”. Johansson försöker att tydligt formulera en medveten och genomtänkt syn på synen på rationalitet och hur det på olika sätt är möjligt att institutionalisera denna i organisationer och samhället. Han vill åt överbetoningen av ”det kalkylerbara och kontrollerbara på bekostnad av frågor om värderingar och förståelse”. ”Organisationens rationalitet förutsätter alltså bejakande av medarbetarnas förmåga härvidlag” – det vill säga människans förmåga att tänka och resonera.

Rationalitet skall ytterst definieras av ”strävan efter en teoretisk förståelse och artikulation av tankegången” i enlighet med Charles Taylors idéer. Han menar också att det är viktigt att moderna organisationer ger utrymme för detta. Tillsammans med dessa två tankegångar skall också ett prövande förhållningssätt och resonemangets interna konsekvens ingå i Johanssons kriterier för ett rationellt resonemang. Den rationella handlingen skall ha följande kriterier: en grund i ett rationellt resonemang, resonemangsenlighet vara förenlig med de mål och värden som man vill handla i enlighet med, så kallad preferensenlighet.

Rationella beteenden i en organisation

Nästa del i Johanssons förhållningssätt till rationalitet har tre huvudsakliga ansatser vad gäller att institutionalisera de rationella beteendena i en organisation.”Att institutionalisera rationalitet – att sätta den i system i ett samhälle, en samhällssektor, en organisation eller vad det nu kan vara för slags system – innebär stora svårigheter att behålla det nära sambandet mellan det rationella tänkandet och det rationella handlingarna” (ibid).

Institutionalisering handlar alltså om behovet av att styra och kontrollera organisationen, vilket i sig komplicerar den enskilde individens utrymme för egna tankeprocesser i organisationen, vad som sker inom var och en kan man förstås inte göra något åt. Att systematisera handlingar är dock enklare. Enligt den bild vi sett av partikulturen i olika läger så kan detta faktiskt vara en förklaring till det som hände. Institutionalisering skapar trygghet och igenkännande.

Ambivalens

Johansson beskriver också två ambivalenta linjer. För det första: ambivalens via icke-tänkande, som avser beteendestyrning via regler och rutiner som inte kräver något vidare tänkande, man bara gör saker på ett i förväg bestämt sätt. För det andra: ambivalens via tänkande, här byggs en tankemodell upp och det finns rådande normer som man håller sig inom, alla tillåts tänka själva, men det gäller att tänka samma sak.

Det finns en ambivalens i rationalitetssynen som alltså inte har sin grund i individens förmåga till rationellt tänkande. Dels talar han om den direkta beteendestyrningen och tankemodellstyrningar (rutiner mm) som bygger på att någon annan, en oganisationsingenjör har tänkt ut i förväg hur/vad som skall ske. Den tredje ansatsen är dialogen, där man enligt Johansson kan skönja en vilja att ta vara på organisationsmedlemmarnas individuella rationalitet. Dialogen är den ”enda genuint rationalistiska ansatsen enligt de kriterier som jag framhållit”. Men å andra sidan menar Johansson att människor ”kan tala med varandra” visserligen är allmänt erkänt., men att beskriva det som att systematiskt använda dialog som ett redskap för att lägga en rationell grund för beteenden i en organisation är steget ännu långt.

Modernitetens rationalitetssyn

Johansson visar på tre utmaningar mot moderniteten som han menar utmanar dess dominerande rationalitetssyn så som den ser ut idag. 1) Den humanistiska utmaningen där frågor som ställs är: Hur trivs, förverkligas och utnyttjas människan i organisationen.?Dessa tre aspekter skapar enligt Johansson en distinktion mellan det instrumentella och det mer humanistiska människointresset.Några utgångspunkter är särskilt intressanta för Johansson dels HRM (Human Resource Management) där människor ses som viktiga resurser för en organisation, dels Radikal humanistisk utgångspunkt där Johansson hänvisar till ett av Burrel&Morgans (1979) ett av fyra paradigm inom den sociologiskt baserade organisationsanalysen och dels den kunskapsteoretiska utmaningen där utgångspunkten är att vi lever i ett kunskapssamhälle med kunskapsorganisationer som ställer stora krav på organisationens kompetens och kunskapsnivå.

Kompetens handlar om att använda sin kunskap. Det gäller att individens kunskap även den som inte uttryckligen finns i betyg och examina är värdefull för organisationen. Den socialkonstruktionistiska utmaningen slutligen handlar om svårigheterna att planera, styra och kontrollera sociala system som i sig är mycket komplexa och svåra att förutse i detalj.

torsdagen den 20:e mars 2014

Allt fler politiker hoppar av...

Allt fler politiker hoppar av sina uppdrag. I Stockholms län är det var femte politiker som hoppat av enligt ett inslag i Sveriges Radio idag. Harry Bouveng (M) och oppositionsråd i Nynäshamn där avhoppen är flest menar på att folk gifter sig, får barn, flyttar och får annat att göra i livet. Det är nog så och det stärker min tes om att den som väljs in i politiken inte ska vara för ung för det är mycket annat som lockar under de åren och det politiska jobbet är inte alltid en dans på rosor precis. Å andra sidan så ska politik inte helelr vara något man fastnar i. Lagom är bäst även här.

En politisk vän sa till mig att det är så att ungdomarna tröttnar på att det är så långsamt och trögt med alla processer och så mycket att göra så vi gamlingar får ta över en bit in på mandatperioden. Kanske att det kan vara så också.

Men för egen del så tror jag mer på att fundera lite över organisationen. Det är så att de politiska församlingarna ofta befolkas av personer med höga arvoden som inte har den minsta lust att flytta på sig för att ge utrymme till andra. Det blir indelat i A-B-C-politiker. Är man en C-politiker det vill säga ledamot eller suppelant i någon nämnd så inser man snabbt att det finns väldigt få möjligheter att påverka något. Det mesta serveras, stämplat, överenskommet och klart. Det blir trist i längden och känns förstås inte meningsfullt. Idag finns annat att göra.

En annan intressant sak är den diskussion som varit kring de politiska vildarna som också blivit fler på senare tid. Å ena sidan så menas att det är partiet man är vald för och å andra sidan så uppmanas alla att skaffa personkryss för att komma vidare på egen hand, då får man kryss för att väljare har förtroende för en person. Eller som vissa anser för att man tillhör visst parti. Det beror på vilket perspektiv man själv befinner sig i förmodligen.

Många gör allt för att få egna kryss, kör över andra så att det ryker, i synnerhet de som kan hota den egna positionen ska bort. Då handlar det inte så mycket om parti inte. Rekordet var det jag hörde om en person som plockade ur partikollegers valmaterial ur brevlådor och lade dit sitt eget. Systematiskt kryssarbete framför partiarbete. Det är lätt att förstå hur stämningen och gemenskapen blir i en sådan grupp.

Jag är övertygad om att det behövs arbetas rejält internt med de politiska organisationerna. Politiken kommer ofta helt i bakvattnet av de intriger som pågår i jakten på makten för egen del. Man ska komma ihåg att många har ingenting annat. Kanske att ett tak på högst två mandatperioder vore bra? Politken behöver komma fram mer - det är den som väljarna trots allt är intresserade av.

Det är också bra att regeringen tar sig en titt på personvalssystemet inför valet 2014. Det kan nog vara bra. Det är demokratiminister Birgitta Ohlsson som givit uppdraget till Göteborgs Universitet. Det kan nog behövas.

#blogg103


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdagen den 19:e mars 2014

Värt priset att vara politiskt aktiv - kanske inte...

Då och då uppstår frågan om det egentligen är värt att vara partipolitiskt aktiv. Hur påverkar det en själv som person och hur påverkar det omgivningen? Är det svårare att få jobb till exempel? Vad är en politiker? En person som alla andra, som folk är mest skriver Calle Fridén. Det är den enkla och helt självklara bilden egentligen. En vanlig samhällsintresserad medborgare som tar itu med saken att vara med och påverka omvärlden. Men så enkelt är det inte. Tyvärr. Någon sa till mig att jag är alldeles för profilerad nu och det blir svårt med jobb av den anledningen.

Men det finns andra konstigheter med det att bli politiker. Det är som om det inträffar någonting speciellt, som om man träder över en gräns som plötsligt gör en till fritt villebråd, inte minst i medierna. Första blir man invald i politiska församlingar och sen blir man utvald att tåla all granskning som inte har med det politiska arbetet att göra, gärna bakåt i tiden. Minsta lilla misstag så blir det rubriker i lokal- och kvällspress. Många politiker kan nog berätta om sömnlösa nätter och personlig press. En del politiker gör väldigt dumma grejer och där är det rätt att de får ta ansvar för det. När politiker börjar tala om väljare som om de vore en annan sorts folk än man själv ska man dra öronen åt sig. De är inte rätt personer. Väljare tar sig friheter mot politiker som person och inte i sakfrågor. Det kan vara hur oförskämt som helst. Igår var man grannar och plötsligt så blev man en fiende. Hur gick det till?

En annan konstig sak som händer när man ger sig in i politiken är att i stället för att befinna sig i en gemenskap där alla jobbar för den politiska grundtanken så hamnar man, särskilt i nomineringstider i en situation där konkurrensen mellan de ingående medlemmarna blir så stark att den tar sig det mest urspårade uttryck. Det handlar inte alltid om vem som har politisk kapacitet eller så utan det handlar om vem som är vem med vem. Arvodessystemet är också inlåsande här. Den som är på toppen delar ut jobben med fasta arvoden till dem som man känner till är mest lojal mot en själv. Andra göre sig ej besvär. Det är lätt att tröttna på den attityden, särskilt om man själv gav sig in i det hela för att få vara med och påverka. Det innebär inte att man får det nämligen, vara med och påverka alltså.

Det kan utspela sig de mest fruktansvärda scenarios kring detta med utfrysning och mobbning och allt annat som man inte alls borde finnas tid till när man ska försöka jobba gemensamt för en sak. Ledarskap är en viktig ingrediens även i politiska församlingar, eller borde vara i alla fall. Hur som helst, dessa stridigheter kan slita ut även den starkaste och mest välmenande person. I värsta fall kan det går riktigt illa för enskilda, men i de flesta fall så drar man sig undan. Det är inte värt att hålla på och bråka med andra... Livet är för kort.

Sen har vi det här med de yttre hoten. De som kommer med otäcka mail som beskriver vad som ska hända med en om man förtsätter med sitt partiarbete. Hot och annat för att man som enskild talar för en sak som inte faller andra på läppen. I anonymitetens tecken bakom en skärm verkar det som om allt är tillåtet. Så är det inte - att hota andra människor är inte tillåtet i lag. Jag har själv peppar peppar varit förskonad än så länge, men har vänner som råkat illa ut. Det är inte storpolitiker som har möjligheter ändå att få stöd, utan helt vanliga på gräsrotsnivå det handlar om.

Läs om bloggaren Granntantens förfärliga upplevelser här. Det är inte OK På något sätt.
Rör inte min kompis - det är verkligen något man vill skriva ut här.

Näthat handlar inte bara om unga tjejer och i skolan. Det handlar också om vuxna politiskt engagerade gräsrötter. Polisanmälningar måste till, men det är också viktigt att polisen tar tag i saken och inte bara lämnar det som ett ärende bland andra som de inte har tid med.

Så frågan är om det är värt att engagera sig politiskt överhuvudtaget? Det i sig är inte minst en viktig fråga för demokratin, kanske rent av avgörande?  Eller hur?

Det finns saker att jobba med... Viktiga saker... För vi vill väl ändå att människor ska engagera sig politiskt?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nyttig och lycklig... juicepressen gör jobbet...

Förvisso skrev jag om godis igår. Men allt har fler sidor. Som alla andra numera så har jag fått dille på gröna pressade juicer. Allså till skillnad från smoothies så handlar det om att pressa saften ren ur grönsaker och frukt och dricka den. Hur nyttigt som helst, tror jag i alla fall. Det är någonting i tankarna kring det här med antiinflammatorisk mat som slår an en positiv ton hos mig.

Jag hade tidigare en liten maskin från Molineux, det var förra gången det var modernt med pressade morötter och liknande. Men den tog bara ett par morötter åt gången och sen måste den diskas. Som allting så blir det större och nu krävs mer bastanta redskap så jag köpte den här maskinen:





















Den måste vara lättdiskad sa andra till mig annars kommer du att tröttna snabbt. Det tycker jag nog att den här är. Så jag är nöjd. Dessutom rymmer den en hel del.



















Det går att blanda nyttigheterna friskt men lite förberedelse krävs. I den här portionen så finns det äpple, apelsin, spenat, basilika, morot, grönkål (finns att köpa färdigskuren i påse, jättebra) och så brukar jag pudra över torkad ingefära när det är klart. Man kan ta färsk också förstås, men tänk på att inte ta för mycket, det slår snabbt igenom. Det är intressant med ingefära för det var just det och kanel som vi hade på filmjölken när jag var barn och man kan tänka sig att det fanns någon nyttighetstanke i det då också. Även om det inte var känt för alla.


















Ja så här ser det ut alltså när det är färdigcentrifugerat, ingredienserna ligger som i skikt, men det är bar att röra om och sen dricker man och känner hur vitaminerna sprider sig i kroppen. Man kan säkert ha synpunkter på hur bra det här är jämfört med annat. Men det är gott och man får i sig nyttigheter och det är bra för kroppen. Det kan nog ingen säga emot. Jag tror säkert att det är bra att tugga hela frukter och grönsaker också mellan varven. Det ena behöver inte utesluta det andra.




















Ett rejält glas och sen är man fit for fight igen. Jag brukar också ha i lite chili i juicen för det är också nyttigt. En sak är säker - den här maskinen åker med i semesterpackningen i år.























För att inte framstå som världens hälsonörd så tycker jag at man ska unna sig lite annat också mellan varven. Man behöver inte avstå från allt. Det är överdrifterna som ställer till det. Lite lyckliga kalorier har ingen dött av heller. Lite alltså. Nån gång i bland. Inte bara...


Tillägg: Jag använde den grönsaksmassa som blir kva i pressen till att baka bröd med idag. Lite mindre degvätska bara. Väldigt saftigt och bra bröd av det.




Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdagen den 18:e mars 2014

För den som är sugen på godis...

Idag har jag idetorka... 



Choklad/Nötkaka (snickersmodell)Detta recept fick jag av ordföranden i det valdistrikt där jag satt och räknade röster på valnatten. Säg inte att det bara är tråkigt med politik)

1 burk Nutella (eller jordnötssmör, då blir det Snickersvariant)
1 dl strösocker
2 dl sirap
1 dl cocosflingor

Värm ihop på svag värme och rör om mest hela tiden tills sockret lösts upp. STOR kastrull är bra.

Tillsätt:

1 tsk vaniljsocker
1 liter Kellogs Rice Crispies

Rör runt och blanda väl, det tar en stund. Trägaffel är bra för smeten blir ganska tjock och seg, man får tai för kung och fosterland på slutet.

Häll över och platta ut smeten i en form (hur stor beror på hur hög du vill ha kakan. Smeten räcker till ungefär en halv långpanna, om nu det underlättar, haha)

Smält 225 g ljus blockchoklad och bred över och låt den stelna.

Kakan går utmärkt att frysa. Den är mycket mäktig och räcker länge...


Äppelkaka a la Mary

Skala och skär äpplen i bitar och lägg i form, man behöver inte smörja formen.

Smält 125 gram smör (en stav) och rör ned knappt en dl socker, 1.5 dl vetemjöl (jag använder ALLTID Saltåmjöl) och 1.5 dl Finax Basmüsli (ungefär, det beror på konsistensen)

Bred ut smeten på äpplena, in i ugnen 220 grader ungefär så där 20 minuter eller tills det fått fin färg.

Det blir härligt knäckigt med müslin. (kanske lite nyttigt också, men va falls...)

Vaniljvisp eller glass eller vad man vill ha till.

Mycket mumsigt.

#blogg100

måndagen den 17:e mars 2014

Seriöst partierna - vem bryr sig om alla dessa siffror...

Gårdagens partiledardebatt med Löfven och Reinfeldt kom att innehålla en väldig sifferexercis och det var de stora talens afton. Men hörrni - vem bryr sig egentligen?

För vanliga människor, ni vet de där som ska rösta, de så kallade väljarna, så är siffermängder med nio nollor eller fler omöjliga att ta på för de flesta. Det är den ena sidan och å den andra så talar man om höjda pensioner med 150 spänn i månaden (exempel nu alltså för den som måste ha allt exakt) vilket ungefär är den summa som ryker på att något annat höjs. Maten eller nåt. Det vardagsnära.

Skulle det möjligen finnas något annat att tala om än siffror tror ni? Det finns kvalitativa variabler i politiken också också som står människor nära. Möjligen. I alla fall vissa.

Allvarligt - politiker och siffernissar - ni är inte de enda som ska rösta.

Det finns de som tycker att livet också har andra värden. Frihet, demokrati, yttrandefrihet och liknande. Inte minst med tanke på det som sker omvärlden.

Just saying...

Passionen var finns den? Den politiska passionen, att göra det bra för samhället. Inte den andra delen. Passionen för makten i sig utan för vad man kan göra med den.

Inget fel på vare sig framförandet eller slipsarna, bara så förutsägbart. Det måste till nåt mer här för att få det att lyfta.

För säkerhets skull bäst att jag påpekar att jag också tycker att det är viktigt med ordning i rikets finanser. Men det driver mig inte politiskt.

#blogg100

AB  SvD SvD Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndagen den 16:e mars 2014

Så lyssnade jag på partiledardebatten mellan Löfven och Reinfeldt...

... och kände jaså bara. Det är valår och det borde vara annorlunda.

Systemet skulle stå på för fullt.
Men det gör inte det.
Undrar hur det här ska sluta?

Jag brukar vara aktiv som sjutton på twitter under agenda mm. Men idag blev det bara två.
"Måste ni vara så artiga gubbar? dra på lite så det blir lite tempo"
"Ni får ursäkta men twitter var roligare förr då det var personligt anslag på kommentarerna, ej i förväg givna - det gäller alla! "


Vem kommer ihåg motboken - synen på alkohol har förändrats...







Så var det med spriten förr - före IT...

Jag dammar av ett inlägg från 2008, något redigerat.


Visst har vi en speciell syn på alkohol här i landet och visst tycker man att det borde gå att köpa en flaska vin på ICA samtidigt som det inte går att bortse ifrån att alkohol ställer till det för många. Det är verkligen två sidor av det myntet.

Men låt oss gå tillbaka några år i tiden. Motboken infördes 1917 och var ett sätt att försöka begränsa drickandet genom att vara restriktiv med utbudet. Det var läkaren och politikern Ivan Bratt som var idégivare och den drivande kraften. Det handlade främst om sprit, vin fick man fortfarande köpa. Kvinnor fick ingen motbok om det fanns en man i huset, ogifta kvinnor kunde få en egen, men då med mindre ranson. Det var vid den här tiden det också blev lag på att man skulle äta mat tillsammans med alkolhaltiga drycker. Den som sett en av traktens A-lagare med en varuvagn med fyra flak öl och ett paket Hotdogs kanske reflekterat över den saken.

Hur som helst så här såg motboken ut - vilket språk det är i den sen...




Obs! Undvik köbildning.



"Motboken gäller för inköp endast vid visst utminuteringsställe"

Om utminutering

Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erghållit tillstånd att inköpa sådana rusdrycker.

Kan det av särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker skall lända till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller ock de inskränkningarna i inköpen stdgas vilka finnas påkallade.

I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget, med hänsyn till köpares ålder och levnadsförhållanden fastställa den högsta myckenhet som må av honom inköpas.

*******
ÖVERLÅTELSE

av inköpsrätt å motbok liksom avyttring av därå inköpta spritdrycker och viner är i lag förbjuden.
Detta blad må icke avskiljas.






För den som erhållit tillstånd till inköp skall bolaget utställa motbok, gällande för visst utminuteringsställe.
Vill någon stadigvarande verkställa inköp å utminuteringsställe, lydande under annat bolag än hemortsbolag, äger sistnämnda bolag härtill lämna medgivande.
...
Avhämtning av å icke äga rum genom ombud som kan antagas ej hava fyllt aderton år.





Vid all korrespondens med bolaget i motboksärenden bör uppgivas:
fullständiga för. och tillnamn, födelseår och -dag
fullständig postadress
fullständig uppgift om kyrkobokföringsort
för Stockholm: gata och adressnummer
för landsorten: socken, by, gård, hemman och nummer
för villasamhällen: även kvarter och tomtnummer

Det var lika krångligt förr...

Uppdatering: Aktuellt på ämnet idag.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Hat blir näthat - hur kommunicerar vi egentligen...

Det är lätt att inse hur många som skriver på Facebook inte har en aning om vad som händer med det de skriver. Det är inte vare sig så att inläggen hamnar i den egna logiska ordningen utan det tillkommer texter från andra mittemellan det egna och andras som var det man själv svarade på. Ibland kommer det inlägg från någon man inte ser för att vederbörande har stängt sin Facebook för att inte visa sina egna kommentarer för alla. Det blir minst sagt konstiga diskussioner ibland. Fullständigt ologiska och öppna för allehanda missförstånd.

Man tror att man har koll kanske. Men det har man inte.

Ett annat exempel är de som tror att det bara är de som syns i diskussionen är de som ser och därmed kastar man loss med diverse oförskämdheter och namnger folk hit och dit, gärna de som inte är med. Det är inte ett slutet samtal det som pågår på FBs väggar.

Jag har en princip och det är att aldrig namnge personer som inte uppenbarligen är närvarande. Vissa har svårt att förstå det och är genast duktiga idioter och drar igång och avslöjar skribenten, tror man. Det blir så himla fel. De där personliga samtalen om vem som gjort vad och sagt si om vem ska man inte ha på nätet. Det som skrivs ses av många fler än man alltid förstår, om man nu inte är en sån som förstår det alltså. Det gäller att kunna stå för sina åsikter.

När exempelvis en partikamrat till mig skriver på en sida som är avsedd för oppositionen att jag är en krypskytt som bara stör ordningen och är allmänt illa omtyckt och att vederbörande inte alls kan förstå hur jag kunde få så många röster, för det fanns minsann ingen som skulle rösta på mig eller på YY heller för den delen, så förstår uppenbarligen inte vederbörande hur många som ser detta. Eller hur dumt det är för exempelvis partiets skull. Man blir en riktigt bra valarbetare för oppositionen helt enkelt. Det är tydligen helt OK för ledande representanter går inte  in och ber mig om ursäkt eller täpper till truten på den som skriver. Det är med tyst godkännande man får skriva vad som helst riktat mot de personer man inte gillar.  Detta är ett exempel på varför man behöver hålla koll på sina FB-kommentarer.

Det skulle nu inte förvåna mig om det i samband med den här postningen dyker upp ett gäng som kommer att tala om för mig att jag minsann osv osv...

Att ifrågasätta sakfrågor är alltid OK men att ge sig på personer är aldrig OK...
Tänk efter innan ni skriver...

Bosses blogg - Utifrån en chefredaktörs perspektiv på kommentarsfälten. Det behövs lite eftertanke här och där.

Tillägg: Kommentarsfältet avsläjar din karaktär





#blogg100


lördagen den 15:e mars 2014

Det här med maten, sockret och vad vi stoppar i oss...

Att vi stoppar i oss mycket onyttigheter är väl inte direkt någon raketforskning. Socker är det i nästan allt vi köper. För egen del har medvetandet allid varit stort utan att för den del kallas hälsofreak i överkant. Men dock. Inget margarin, inga lättprodukter. Hellre mindre mängder och äkta vara. Vi fylls dock med tankar kring nya dieter i tidningarna på ena sidan och så är fantastiska tårtrecept på andra uppslaget. Förmodligen är hemligheten att vara lagom, detta ord som vi har ett speciellt förhållande till. Att vara lagom är inte så tråkigt som man kanske tycker vid första tanken. Vad som är kännetecknande för de människor som mår bra är att de är just lagom. De äter semlor utan att ha dåligt samvete, men i lagom mängd. De dricker alkohol som det är mycket kalorier i, men gör det lagom. Ja överhuvudtaget så lever de lagom med allt. Allt men inte för mycket.

För egen del är jag nog också ganska lagom när det gäller intaget av mat, men lite mer olagom när det gäller uttaget. Behöver sporta lite mer helt enkelt - och då talar vi om typ promenader. Ändå har jag tre trappor i mitt hus så jag borde använda dem varje dag. Det gör jag inte.

Nåväl för att bättra på saken så har jag nu som många andra skaffat mig en juicepress (årets julklapp?) och här tillverkas färska juicer för fulla drag - ett stort glas om dagen har jag fått för mig är lagom.

Stoppar i maskinen en apelsin, ett äpple, lite grönkål, persilja, en cm chili, morötter förstås - juicar till det och toppar med torkat ingefärspulver som ska vara så oerhört nyttigt. Minns i min barndom när vi strödde ingefära på filmjölken. Så redan min mamma visste nog att ingefära är nyttigt.

Jag skrev om mat den 31 mars 2009 också. Alltid kul att läsa gamla texter och se vad som var på tapeten då... Men jag gillar inte korv...

Fredrik här får du mitt korvgryterecpt...

Mat är kärt för många, nödvändigt också. På gott och ont. Länge har vi talat om alla tillsatser i maten, många med mig har säkert börjat handla allt mer ekologiskt på grund av detta och dessutom laga till mer mat från grunden i stället för att köpa färdigprocessade varor. I tron och hoppet om att maten då är nyttigare.

För övrigt rekommenderar jag mina vänner att skaffa boken Den hemlige kocken skriven av Mats-Eric Nilsson. Mycket bra och upplysande bok som verkligen tar tag i konsumtionsmönstret i livsmedelsbutiken. Det var bättre förr vad gäller mathållningen det måste man säga. Så mycket konstigheter som det är i maten nuförtiden går knappt att beskriva, man blir matt över alla tillsatser, E-prylar och diverse okända märkligheter, det är verkligen hög tid att ta tillbaka initiativet i köket.

Börjar faktiskt på allvar att fundera på om en bit av tomten ska fräsas upp och börja odlas på. Kryddodlingarna i krukor är inte nog längre. Man vill gärna ha kontroll över maten. Den senaste tidens glaslarm i kyckling är inte heller särskilt kul. Man vet ju inte vad som är vad heller. Vem har gjort det och varför är frågor som ställs. Är det bara en person eller är det en organisation bakom? Blir det en copy-cat rörelse ungefär som när bränder drar igång eller vad är dt som händer. Men å andra sidan vi möts hela tiden av larm och kanske man ändå måste försöka vara lite cool och göra som Sanna Rayman, ta en ClubSandwich, men tugga lite försiktgare.

Ekonomi är en annan viktig faktor när det gäller mat. Den är dyr och vi kastar för mycket mat i onödan. Vi litar för mycket till datummärkningen säger Louise Ungerth som är chef för Konsumentfrågor på Kfs. Aftonbladet ger en hel del tips om hur man hanterar maten på ett smart och ekonomiskt sätt. Jag har själv börjat med att servera en massa smårätter av resterna inspirerad av andra kulturer. Man kan blanda ihop lite av varje faktiskt och alla får en liten smakbit av ditten och datten. Det är ganska trevligt och man slipper slänga.

Mitt i matyran så kommer Moderatkvinnorna med en egen kokbok inför EU-valet. Många olika europeiska recept finns med där, men tydligen också Fredrik Reinfeldts korvgryta. Kul initiativ tycker jag och passar på att tipsa statsministern om min lätta korvgryta (det är en repis från förr, jag vet men det passar bra nu). Alla är inte lika imponerade av kokboken. Men varför inte då? Det är humor också. Positivt.

Korv Stroganoff från mitt kök - snabblagat och gillas av de flesta...

Mjukstek en skivad rödlök i wokpanna, skiva falukorven och skär dessa i bitar och släng ner i pannan. Salta och peppra. Vispa ut ett par-tre matskedar tomatpuré i lite mjölk, mängd efter hur mycket korv och hur såsigt man vill ha det. Häll detta över korven och rör om och låt koka upp. Det reder sig självt och får lagom konsistens.

Serveras med ris och kanske färskrivna morötter. (morötter, apelsin, russin, solrosfrön)

Uppdatering: Läser just om Falukorv i Aftonbladet, ouh det börjar bestämt bli dags att göra egen korv. Jag står snart inte ut med denna matmarknad.

Apropå mat missa inte Erik Hörnfeldts inspirerande matblogg Bacon.

Läs även andra bloggares åsikter om ,